Utmaning!

I veckan var jag på ett seminarium. Det beräknades hålla på tre timmar, utan paus.. Och salen var förhållandevis liten, mot för hur många som deltog.. alltså var det fullsatt och ganska trångt.

Kände mig hur stark som helst när jag gick dit, och såg fram emot innehållet. När jag kom in och skulle välja plats (var hyfsat tidig tack och lov) så valde jag INTE att sitta närmast dörren, utan istället ungefär i mitten! Dock längst ut på en rad i allafall, så lite "säkerhetskörning" i allafall.

Det blev så småningom fullt, och det hela körde igång. Efter ca 1½ timme fick jag en till snilleblixt, tänk om jag skulle pressa mig lite grann? Sagt och gjort, jag satt där och mådde toppen, ingen ångest, inget illamående eller huvudvärk eller nåt... så jag startade tankeverkstan och drog igång katastroftankarna, kände efter om jag inte mådde lite illa, funderingar om vad som skulle hända om jag snabbt ville ut osv. Jaha, det dröjde ju inte länge innan varningsklockorna började ringa och ångesten började infinna sig, men jag visste ju att det VAR ångest och att jag själv framkallat den. Så jag djupandades i fyrkant, slappnade av och fick tillbaka kontrollen. Och sedan flöt återstående tid bra.. om än lite jobbigare än första halvan.

Men så SKÖNT det var att dra igång de där tankarna så där mitt i ett väldigt utsatt läge och sedan med tankens kraft få tillbaka kontrollen! Jag brukar ju öva och då och då, men har inte gjort det i ett sånt här sammanhang tidigare.