Ett ljust för Engla

Igår tände vi, liksom många andra människor, ett ljus för Engla här hemma.

Så onödigt, så hemskt och fruktansvärt.. hon fick bara bli 10 år. Och så ofattbart att en människa som mördat, våldtagit och misshandlat, inte har fångats upp på något sätt tidigare. Tänk om han hade åkt fast första gången? Då hade Engla levt idag, lyckligt ovetande om detta monster.

Polisen gjorde ett otroligt bra jobb den här gången, och det var verkligen gripande att se inslaget i tv när de precis hade hittat Engla, och reportern ställde frågan "hur känns det för dig" till polisen som leder utredningen, efter att han sakligt lagt fram information, och han fick dra åt sig andan, samla sig några sekunder, underläppen började darra och han svarade till slut att det kändes tungt, mycket tungt.

Det känns ändå skönt att veta att det finns sån empati hos oss människor, att i stort sett hela Sverige tänker på, och sänder medkännande tankar, till Englas familj. Och jag hoppas att det leder till att omvärlden blir än mer empatisk, och även uppmärksam.. och att människor som mår dåligt kan få hjälp, innan det går för långt, att medmänniskor törs se andras hemska sidor och även ingripa.. innan det är försent.

Jag gråter för Engla, och med hennes familj. Hon hade lika gärna kunnat vara mitt barn, eller grannens barn, eller arbetskompisens barn. I en perfekt värld skulle detta aldrig hända, men vi lever ju inte i någon perfekt värld... och det får mig i allafall att inse att varje dag är unik och speciell, för det enda vi har är idag, vi vet inget om morgondagen!