I samma takt som min längtan efter tystnad har kommit, har en känsla av ensamhet smugit sig på mig.
Känner mig väldigt ensam, ensam med mina tankar, ensam med mina känslor.. ensam, trots familj, vänner och ett socialt liv.
Ensam med min ångest, ensam med rädslan.. För hur ska någon kunna förstå? Hur ska någon kunna säga "jag förstår hur du känner", om man inte har de känslorna?
Så skönt att det finns "vattenhål" här på internet, där andra skriver av sig om hur de känner, om hur de mår, och där man kan ända in i hjärtat känna att "så där känner jag också". Tänk att man inte är ensam, trots allt!
Inatt vaknade jag mitt under "vargtimmen", strax efter tre, och låg vaken och grubblade i ett par timmar innan jag kunde somna om.
Jag hittar inte ens orden att berätta om hur det känns, verkligen känns, för de som står mig nära.
Har alltid haft stort behov av ensamhet, och tycker om att vara själv.. vilket jag oftast ändå inte har varit, med huset fullt med folk hela tiden. Men något har ändrats, jag har plötsligt börjat känna den känslan.. ensamhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag håller med dej. Det är lätt att känna sej ensam när man märker att ingen riktigt förstår. Och då blir det så att jag drar mej för att prata om det eftersom det ändå känns som att det jag säger missförstås.
Jag pratade med min terapeut om det en gång och han sa att inte ens han, som dagligen möter patienter, egentligen förstår hur det känns.
Jag tycker också att det är jätteskönt att ha dej och alla andra här som verkligen vet. kram:)
Jag tror man får acceptera att ingen annan än en själv vet hur man känner det. Visst kan man ana hur någon annan har det men helt och fullt förstå går nog inte eftersom man är olika människor! Det är ju olika verkligheter, olika liv, olika omständigheter!
Men jag håller med Malve, det ger en enorm tröst att ha andra som skriver på nätet eftersom man känner igen sig!
Du tror inte att det kan vara så att du inte riktigt accepterat den här sidan av dig själv och därför vill hålla den skild från vissa områden av ditt liv? Kanske ensamheten kan vara förknippat med det?
Kram!
Skicka en kommentar