Kronisk hyperventilering, det går jag omkring med.
Ständig ytlig andning, bröstandning, korta andetag, spända axlar, bröstkorg..
Var så duktig och tränade andningsteknik tidigare, och vilken skillnad!!! Mycket mindre yrsel, och därmed mycket mindre ångest.
Mina axlar är konstant uppdragna nuförtiden, har slarvat med andningsövningarna. Det är dags att börja med dem igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Så, nu sitter jag här i pyjamasen kl 4 på en fredag. Te i koppen och några skorpor bredvid.
Intressant det du skriver här. Jag har alltid trott att andningen har jag koll på men jag inser att när jag blir spänd så slutar jag liksom andas! Drar in magen och förmodligen blir det bröstandning istället.
Eftersom jag alltid jobbat så mycket med avslappning så har jag tänkt att andningen kommer på köpet. Men det är nog inte riktigt så. Med avslappningen har jag lärt mig hantera min oro, tankarna stillas...och då har andningen kommit av sig själv. I vardagslivet är det svårare, då måste man ju aktivt tänka på andningen. Nåt jag är dålig på.
Sen det här att man måste hålla kunskaperna vid liv...det har jag insett nu. Bara för att man lärt sig dem en gång så upprätthålls de inte automatiskt resten av livet. Man måste träna och åter träna.
Ska börja lyssna på Unesthål igen samt göra exponeringsövningar, tänkte skriva om det i min blogg nu.
Kram,
Isolde
Ja, så sant så.. man måste nog försöka hålla kunskaperna vid liv om och om igen, och framför allt tänka på alla sakerna om och om igen. Annars hamnar man lätt i samma hjulspår igen.
Boken "Lär dig andas.." som jag har i min boklista här innehåller en massa bra övningar (ja, det finns ju iofs i "Ingen panik" också..). Men när jag testar min andning så som det beskrivs i boken, tex räknar mina andetag under en minut, så har jag insett att jag andas inte ens i närheten av hur man "ska" göra. Och framför allt när jag blir spänd, då bröstandas jag hela tiden, och hyperventileringen ligger bara en sekund bort och triggas igång utan att jag ens märker det! Och så kommer yrsel, overklighetskänslor, svimningskänslor, tunnelseende på en gång, bara för att jag hyperventilerar utan att ens veta om det!! Tänk att nåt så grundläggande som att andas ska vara så svårt! *s*
Kram!
/Stina
Vem har skrivit boken??
//Isolde som haft en MYCKET bättre dag idag...
Aaha...mitt pucko...tittar i din lista nu...
Hej, jag har samma problem. Skulle bli jätteglad om jag kunde få kontakt mer er med samma problem. Tror det kan hjälpa mkt att diskutera detta med likasinnade. Jag har aldrig träffat ngn eller en hört talas om någon som haft det som mig tidigare. Ni når mig på post_linda@hotmail.com
Jag lider verkligen av det här och skulle vilja ha någon form av kontakt med er om just detta. Hälsningar Linda
Skicka en kommentar