Jag har alltid haft ett stort ensamhetsbehov.
Jag trivs att vara ensam, och jag behöver vara ensam. "Bara få vara" och läsa en bok, filosofera, sitta vid datorn, promenera...
Det är ju inte alltid så lätt, det är oftast full rulle hemma i huset, barnen, deras kompisar, sociala aktiviteter, jobbet, umgås med vänner, sport/fritidsaktiviteter varenda helg.. och ju färre ensamma stunder jag får desto mer saknar jag dem. Det måste inte vara så länge, men en liten stund varje dag.
Funderar på hur det funkar ihop med mitt förra inlägg, kanske är det så att jag inte bra vill vara ensam, utan att dra sig undan är ju också en viloplats, men kanske också en plats för ångesten att gro? Kanske jag skulle undvika ensamheten ett tag, och istället fylla de stunderna jag dragit mig undan med andra saker?
Men nej, jag tror faktiskt jag behöver de där stunderna för både eftertanke och reflektion, och för att vila i livet och hämta kraft. Jag hämtar defintivit kraft från ensamheten. Jag är i övrigt utåtriktad, social, pratglad, engagerad och ska bry mig om allt och alla. Kanske det är så att jag ger mer än jag får, och därför behöver tanka kraft och lugn i ensamheten?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag har också ett stort ensambehov. Kanske ännu större nu. Jag märker det på söndageftermiddagarna efter en hel helg tillsammans med familjen. Då är det jätteskönt att få vara själv ett par timmar.
Jag tänkte på det där med att ångesten ökar när man inte har några intryck ommkring sej. När jag var i sommarstugan själv minskade min ångest och även oron och stressen. Jag tror att jag får ångest av ansvar och alla krav. När jag var där hade jag bara mej själv att ta hänsyn till coh kunde inte göra någonting annat.
Ja, jag får också ångest av alla krav, ansvar och framför allt STRESS (som ju innefattar det tidigare). Tror mer att författaren menar att ju mer man begränsar ens livsrum, ju fler intryck man plockar bort, desto mer uppmärksam på sina egna reaktioner och känslor blir man, och på sikt leder det till mer ångest (kortsiktigt ger det ju en lugn just där och då eftersom man undviker det som ger en ångest). För som han skriver, den som lider av ångest behöver inte MER kontroll, utan snarare släppa kontrollen. Ju mer man skalar av, desto mer tid får man ju att lyssna på en själv, och kan man inte skilja på invanda tankar och tankefällor mot "äkta" vara är det ju inte alltid optimalt kanske. Jag vet inte.. det är i allafall intressant att läsa om en bok och tolka den annorlunda, att prova tankar, tolkningar och teorier.. och vända och vrida det utifrån egna infallsvinklar. :)
/Stina
Jag känner väldigt väl igen det där med att har jag inget å göra, får jag inga nya intryck så tar hjärnan upp gammalt skräp och mal det om och om igen...fick ju diagnosen GAD vid ett tillfälle och det är ju själva kärnan i den sjukdomen. Jag tror att för min del har GAD/panikångest/agorafobi avlöst varandra.
Jag tar vilopauser på luncherna, sover inte utan bara ligger och sorterar intrycken. Mår toppen av det.
Kram!!
//I
Skicka en kommentar