Varit på resande fot

Om än inte länge, så i två dagar i allafall!

Tidigare har jag rest då och då med jobbet, oftast med flyg, och kanske över dagen eller med en eller ett par övernattningar. Oftast förenat med ett par nätter utan sömn i förväg, otroligt stark ångest i flygtaxin, oro och halvpanik i flygplanet, och sedan brukar det klinga av och gå hur bra som helst resten av resan. Förutom om det ingår långa middagssittningar..

Nu skulle jag alltså iväg igen, och eftersom det var ca 2 år sedan jag var iväg (förutom med familjen), dvs bara jag (=ingen trygghet att luta mig mot), så var jag lite orolig i förväg över hur det skulle gå. Den här resan var med bil, nåt som egentligen är ännu värre eftersom det tar längre tid. Jag åkte dessutom med någon annan.

MEN, det gick bra!! Ibland skenade tanken iväg, men jag tvingade tillbaka den till att enbart fokusera på nu:et, bara tänka och känna och uppleva det som var just nu.

Jag är så glad att det gick så bra!

Kanske, kanske, kanske är det möjligt med en Thailandsresa nästa vinter till och med?!