En fot framför den andra

Vissa uttryck och meningar fastnar mer än andra, och en del lever kvar inom en länge.

Ett sådant uttryck som har stannat kvar hos mig är när Dr Phil (på den tiden han var gäst hos Oprah, alltså många år sedan) sa åt en kvinna som mådde dåligt och kände sig som att hon inte kunde ta sig ur det, "bestäm dig för att sätta en fot framför den andra, små steg framåt, så går det av sig själv till slut".

Och så är det ju!

Ofta tänker man på slutmålet, och vägen dit känns lång och svår. Så lång och så svår att man inte orkar.. Men börjar man bara kliva på, små små steg, men ändock steg, så är man på sin resa mot målet.

Att vägra backa, utan istället acceptera och räkna med motgångar, tuffa dagar, jobbiga stunder. Det kommer enorma uppförsbackar då och då. Men att ändå fortsätta sätta den ena foten framför den andra och vandra.

Till slut promenerar i livet med full fart, utan att man märker det!