Så trött...

Just nu är jag så trött, så trött..

Och väldigt besviken på mig själv - misslyckad - värdelös - tungt.

Flexade ut några timmar för tidigt idag, orkade helt enkelt inte vara kvar på jobbet. Satt i möte efter lunch, kände oro och trötthet i kroppen redan innan det började, ju längre mötet varande desto sämre mådde jag. Vill fly - vill hem - svimningskänslor - hjärtproblem - kvävningskänslor. Gick på toaletten för att få lite andrum - yrsel - tunnelseende. Såg mig själv i spegeln, rödrosig, stressutslag på hals och bröst. Då är det illa, det var länge sedan jag fick stressutslag! Herregud, alla måste tro att jag är knäpp?!

Äntligen tog mötet slut, mina krafter var sedan länge borta. Stirrade in i datorn, försökte lugna mig själv.. ville bara hem. Tog min väska, jacka och åkte - med svansen mellan benen.

Hemma tog självföraktet vid. Jag har gett vika, jag flydde, jag är dålig, värdelös och når inte upp till förväntningarna. Fiasko, knäpp, vad är jag för en människa egentligen? Varför kan jag inte vara normal?

Har för första gången på år haft ett riktigt panikångestanfall. Misslyckad.

Vi går mot november, det börjar vara kalt på träden, det blåser, är mörkt och kallt. Jag har varit hängig, jag är fylld av inre stress. Jag mår inte bra alls, just nu.

Vilar i helgen - tar nya tag.