Tror det är ganska vanligt att man lägger till sig små "tics"/knep för att lätta på ångesten om man befinner sig i en situation där man inte kan ta sig ur.
Något jag ofta gör om jag sitter på långrandiga möten är att gunga med ena benet, foten i golvet och så "gung gung gung" upp och ner, ofta stryker jag med handen på benet också, och liksom "lättar upp ångesten ut ur kroppen". Jag pillar med pennor, jag ritar i blocket (distrahera ångesttankarna). Är det läge för det pratar jag gärna, älskar diskussioner. När jag förlorar mig helt i en diskussion glömmer jag det mesta, när jag pratar med andra lättar i stort sett alltid ångesten.
Det knepet använder jag gärna om jag hamnar i en kassakö också, pratar med kassörskan och så. Tankarna på mig själv släpps då och ångesten rinner iväg.
En annan sak jag ofta gör, om jag befinner mig nånstans och det börjar kännas jobbigt, är att jag stryker mig på halsen, håller mig på luftstrupen.. det lugnar, lättar upp illamåendet och får mig mer i balans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag pratar också med folk när jag får ångest.
När jag tränade bort säkerhetsbeteenden jag hade vid dagislämning fick jag inte prata med personalen mer än det väsentligaste. Himla svårt!!!
Skicka en kommentar