Fundering

Brukar tänka på det ibland, men igår blev det så väldigt tydligt att jag inte kunde ta mig en ordentlig funderare på det hela.

Jag peppar, uppmuntrar, lyssnar, är positiv och stöttar.. i de flesta möten med människor. Hur ofta får jag det tillbaka? INTE ofta.. Beror det på mig själv? Uppfattas jag alltid som stark, eller delger jag inte mina bekymmer och funderingar till min omgivning? Vad kan jag själv göra för att ändra på det?

En del människor kommer alltid med negativa kommentarer (ofta omedvetet) på det mesta, sedan kanske det svänger.. men den första tanken är negativ och det förstör liksom det positiva. Avundsjuka? Invand negativa tankebanor? Försvar?

En del vänner kan ringa och beklaga sig och ha den ena krämpan efter den andra, "och det och det och det har hänt och skvaller och skvaller och det gör ont här och där och vet du vad som har hänt". Jag lyssnar, ställer frågor, tröstar.. men får sällan frågan tillbaka "Hur är det med DIG då?", på ett genuint och äkta intresserat sätt.

"Vem tröstar Knyttet?"