Längtan

Jag har en gnagande känsla inom mig, dygnet runt... längtan! Det är nog årstiden, längtan efter sommaren, längtan efter lata dagar i solen, grillkvällar, paus i tillvaron från alla vanliga rutiner, gräva i jorden, rensa ogräs, se blommarna blomma.

Även längtan efter något nytt, annorlunda. Jag är nämligen arbetslös sedan några dagar tillbaka. Har ju berättat om omorganisationen på jobbet, osäkerheten.. Det verkade bli bra, men det blev mindre bra. Eller, kanske blev det helt perfekt. Jag vet inte än, är bara i början. Hur som helst, har ju jobbat hemma sista tiden, och from månadsskiftet är jag alltså arbetslös.

Och jag känner en längtan. Först trodde jag att jag skulle njuta av tillvaron, landa i det hela, eller helt enkelt känna panik och rädsla inför det faktum att tillvaron ställs på ända. Men, det jag just nu känner är längtan. Längtan efter att få ett nytt jobb, söka nya jobb, träffa nya människor.

Kanske beror det också på årstiden. Hade vi varit i mörka november hade jag nog inte varit lika rofylld och längtansfull. Men får jag gå arbetslös över sommaren är det helt ok. Faktiskt. Kanske jag hinner känna efter vad jag egentligen vill. Bara jag inte glömmer bort att jag faktiskt kan något. Faktiskt har ett värde. Och faller in i en negativ spiral. Men nu är nu, och jag känner mest längtan.

Har haft en väldigt bra period på sistone, jag har gjort saker utan att fundera närmare på om jag fixar det eller inte. Har storhandlat mat, hälsat på hos folk, ätit och fikat.. och det har bara flutit på. Och jag är tillräckligt erfaren för att ha vett att njuta av det. Jag känner mig... normal.. och jag ska njuta av den känslan så länge det går. Maj brukar annars vara en jobbig månad, med allt som händer och alla aktiviteter. Avslutningar, kvartssamtal, uppvisningar, mera avslutningar, osv osv osv. Men jag känner mig tillfreds med det fullspäckade schemat. Istället för stressad.