Lite deppig..

Känner mig utanför, utan sammanhang, utanför gemenskapen - alla åker iväg på morgonen och kvar blir jag.

Trodde det skulle vara skönt med en paus i tillvaron, och det är det iofs till viss del, men jag saknar att jobba. Jag funderar alldeles för mycket här hemma, i min ensamhet.

Ska jag spalta upp positivt och negativt med en "ofrivillig paus" i arbetslivet ser det nog ut så här:

Positivt:
Stressnivån sjunker
Återhämtning och vila
Tid till reflektion över tillvaron när ekorrhjulet inte bara snurrar på
Tid att reflektera över om jag vill åt något annat håll i yrkeslivet
Tid att göra sådant jag inte hunnit med tidigare
Tid att ägna mig åt mig själv - promenader, simma, fikastunder med vänner mitt på dan

Negativt:
Tid att fundera
Egenvärdet och självkänslan och självförtroendet sjunker
Ekonomiskt bakslag
Tappar i tempo

Det blir ju också vad jag gör det till, och det är viktigt att jag inte tillåter mig sjunka i självkänsla, utan jobbar på det. Att inte påverkas av att man ena dagen är hyllad på jobbet och nästa inte värd vatten, att inte låta självförtroendet komma åt självkänslan.

Har känt mig grinig och till och med bitter i veckan, och det värsta är att jag låter det slippra ut till familjen. Vill definivt inte gå omkring och låta som en bitter självömkande människa, så jag tar tag i det här och nu! Livet är vad man gör det till.. man kan välja att se det positiva istället för det negativa, och nu är det dags att jag gör det!