Så här när man känner sig nere, är ensam vaken, klockan är mitt-i-natta och det är mörkt ute.. Då funderar man..
Vem är jag? Var det bara det här som blev av livet? Vad väntar härnäst? Vem är jag om jag skalar bort mina yttre attribut?
Kanske är jag påverkad av boken "Kärlek, lycka och meningen med livet", där kvinnan verkligen skalar bort allt och lär känna sig själv.
Kanske är det bäst att inte ens fundera på såna saker, så här mitt i natten.
Kanske jag saknar en vän att prata om såna saker med. Är så innerligt trött på ytligt prat, eller intimt prat om ytligheter.
Är jag kanske bara innerligt trött på mig själv just nu, klockan är snart ett och jag verkar just nu trivas bäst i mitt eget sällskap, ensam och med tystnaden som vän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Att tänka på livet mitt i natten är nog en riktig mardröm för oss alla...man blir så liten mitt i natten, så ensam.
Du ska se att detta svänger oxå, snart mår du bra igen. Att du mår dåligt nu kanske får dig att ta dig i en ny riktning i livet? Du har ju världens möjligheter nu att styra vart du vill.
Du kommer garanterat att lyckas, du är smart har driv och duktig på det du gör. Kan inte misslyckas!
Upp med hakan, det kommer fixa sig.
Kramar,
Isolde
Skicka en kommentar