Tyst ett tag..

Nu har det varit tyst ett tag igen.

I allafall, fikat gick bra! Jag tog tillfället i akt och åkte på badhuset med barnen dagen efter, något som är väldigt jobbigt om jag inte är "på topp" måendemässigt. Man kan ju liksom inte rusa upp ur en bassäng, ut på gatan i baddräkt. ;)

Förra veckan satte jag upp tre utmaningar och genomförde dem, utan problem. Den här veckan är jag däremot trött, och trots att det egentligen är då jag ska "utsätta" mig för prövningar ligger jag lite lågt. Har en del "måsten" som jag inte kan hoppa över och jag vill inte pressa mig själv för mycket med att lägga på andra saker också.

En lagom takt är bra, blir det för lugnt backar jag.. i stort sett alltid! För mycket lugn tid ger upphov till för mycket känna/tänka/fundera/känna-efter och för lite utmaningar drar ihop gränserna.

Det är ju pga panikångesten som agorafobin har kommit, undvikande av situationer för att inte få panikångest. Och så många år som gått utan minsta tendens av panikångest och ändå har jag fortsatt att undvika, och inte förstått att det varit agorafobi. Jag förvånas fortfarande över det.. Tycker att jag är medveten, påläst och ganska kunnig i ämnet, och ändå så missar jag nåt så självklart hos mig själv.

Men jag är optimist, har jag kunnat jobba bort panikångesten ska jag kunna jobba bort agorafobin också. Jag har kommit så lång väg, och kan ofta se i backspegeln och jämföra när jag hamnar i jobbiga situationer.. och tänka att "men tänk så många gånger du mått mycket värre än det här och du fixade det ändå", vilket faktiskt hjälper.

Mindfulness, här och nu, är ett väldigt bra redskap, och något som jag suger i mig för fullt.