Hoho!

Ja, här är jag.. om nu någon har undrat! ;)

Osynlig är väl bara förnamnet, men det kan väl förklaras med att min panikångest och min agorafobi mår bra, eller rättare sagt, JAG mår bra och har full kontroll på panikångesten och agorafobin.

Känner inget större behov av att skriva här just nu, och har funderat om jag ska ta bort bloggen eller inte. Men å andra sidan, kan någon enda bli hjälpt av att känna igen sig i något, så får den vara kvar.. Känslan av att känna att man inte är ensam är en otroligt skön känsla, en känsla som hjälper till att läka.

Vis av erfarenhet vet jag också att bara för att jag har full koll på panikångesten/agorafobin just NU betyder inte det att jag har det resten av livet. Det kommer att komma och gå i vågor, när vardagen fylls av stress, när något jobbigt händer, vissa tidpunkter på året.. ja, rätt vad det är trillar man dit. Men något jag lärt mig är att man kan ta sig upp och ur det! OCH, för varje gång jag har gjort det har jag fått mer och mer insikt om att det är viktigt att tänka igenom, analysera och begrunda och jämföra måendet, hur man har gjort, vad man har lärt sig. Inte bara gå vidare och tro att allt nu är bra, utan istället dra lärdom och skaffa sig mer verktyg för att få insikt om sig själv och hur man fungerar.

Jag njuter också mer av att känna mig fri, av att kunna gå och ställa mig i kassakön på stormarknaden även en fredageftermiddag. Känslan av att kunna åka iväg på ett möte utan att tycka att det är jobbigt. Bara den självklara saken att gå över till en granne på en kopp kaffe. Jag tar inget för givet, jag är tacksam.. och jag sorterar in känslan av att jag klarar av det, sparar och behåller tills den dagen jag behöver påfyllning.

Även den här gången kom jag starkare ur min tunga period, än en gång har jag lärt känna mig själv mer på djupet. Den här gången gjorde jag det med lärdom om agorafobin, jag öppnade ögonen och insåg något nytt om mig själv. Jag fick förklaringar om mig själv, jag kunde jobba mig igenom det.

Jag vet också att det lär jag få göra fler gånger, men just nu njuter jag av att känna att jag kan.

En dag i taget, en fot framför den andra...